Sven Wollter

Det är de där upplevelserna, små eller stora, som drabbar en alldeles oväntat och plötsligt, som gör livet värt att leva. Ibland handlar det om något man läser, ibland om någon man möter, ibland om bägge delarna.

När jag läste Vid en vägkant, Sebüktay Kaans första diktsamling på svenska, träffades jag inte bara mitt i hjärtat, jag upplevde det också som om diktaren satt hos mig i rummet och talade till mig, med mig. Det tycks mig som att Sebüktay Kaan har en alldeles säregen styrka och lyster i språket. Häpnadsväckande med tanke på att svenskan är ett för honom främmande språk. Det var i sanning ett av de där sällsamma mötena diktarkonsten kan bjuda på.

Jag upplever Kaans dikter som djärvt nyskapande men likväl med klanger som får mig att tänka på Nazim Hikmet.
I Kaans diktning flyger den turkiska traditionen på lätta vingar in i nuet.

Den svenska publiken är att gratulera till nya spännande läsupplevelser.

Sebüktay Kaan
Stockholm – September 2001

Dikterna som jag hade skrivit på turkiska samlade jag i
två böcker, Sürgün Anilar (Minnen i exil) våren 1996,
Az Sevinc Biraz Hüzün (Lite glädje en bit sorg) hösten 2000. De fick mycket positiva omdömen av turkiska läsare. Redan efter första boken upprepade svenska vänner sina önskemål om att kunna få läsa mina dikter när jag mötte dem.

När jag fick inbjudan till en kulturfestival på hösten 1997 för att läsa några av mina dikter, satte jag mig hjälplöst vid bordet för att översätta dikterna. Detta blev en början till den här boken. Vid en vägkant består av dikter ur de både samlingarna och
nya. Tyvärr går det inte att översätta varje dikt. Det går inte alltid att föra över ordlekarna, associationerna etc. till ett annat språk. Därför fick flera dikter jag tycker om inte plats i boken. Jag är glad att mina dikter nu når även svenska läsare.

Jag vill tacka de vänner som uppmuntrade mig att ge ut en diktsamling på svenska och de vänner som hjälpte mig med översättningen.